Har under en tid gått med lite funderingar kring aktiemarknaden och huruvida jag gör rätt som är väldigt avvaktande till köp just nu och inväntar en större sättning. Jag hoppar fram och tillbaka mellan mina hjärnspöken om det faktiskt är viktigt att köpa riktigt billigt eller är det så enkelt att det är tiden som gör det mesta av avkastningen? Jag tror vi är i någon typ av förnekelsefas och även om jag inte varit med på några kraschar innan så kommer här nedanför lite tankar från mig kring rådande börsläge.
Jag började på ett mer insatt sätt att investera under mitten av 2014. Innan dess har jag läst aktiespararen och köpt bolag på lite lösa rykten och inte gjort någon större research innan jag investerat. Sedan mitten av 2014 så har börsen hunnit med att gå upp ca 30% för att sedan gå ner med ungefär lika mycket. Det har under samma period vuxit fram enormt mycket forum, exempelvis Shareville, för aktier och investeringar. Det finns nu tusentals ekonomibloggare och säkert 20-30 börspoddar som vuxit fram bara på denna korta period. Jag har även personer i min umgängeskrets som hux flux börjat intressera sig för aktier
(vilket jag dock tycker är väldigt roligt) som annars inte varit minsta intresserad av detta.
Det man kan se även på tex. Twitter är hur det hela tiden poppar upp nya användare som fokuserar på att bli ekonomiskt fria inom en snar framtid. Det finns speciellt ett stort fokus på utdelningsinvestering. Det är väldigt många som börjat se fördelarna med det och har som mål att kunna leva på denna passiva inkomst om sådär 15-20 år. Det som dock skrämmer mig lite är att gemene mans inställning till denna strategi verkar vara att
"köp vilket stort stabilt utdelande bolag som helst för det kommer löna sig i det långa loppet". Kommer det verkligen det? Tycker det känns obehagligt likt när man kunde köpa vilket IT-bolag som helst för alla deras kurser skulle till himlen!
Det första man hör när ett bolags kurs backar efter en skandal, vinstvarning eller vad som är
"vad bra nu är det rea, då köper jag mer". Är det verkligen rea bara för att kursen backar? Jag tycker det känns som att folk kastar sig in alldeles för fort utan att helt klart se kontentan av själva händelsen som orsakade kursfallet på aktien.
Jag har själv varit en väldig förespråkare till "lägga i byrålådan" mentaliteten men börjar fundera på om det faktiskt är en bra idé. Jag vet det går alltid backtracka vissa exempel som hade varit en fantastisk investering
(nog tjatat om H&M och deras 10 000 investerade kronor 1978 hade blivit bla bla bla) men jag är osäker till om det är en så bra idé. Det är förvånandsvärt få bolag som fanns med på Fortune 500s lista 1950 som är kvar där än idag
(länk).
Om man skall ta ett exempel som jag tänkte på för ett tag sedan så kan vi ta
Atlas Copco. Ett otroligt fint bolag med fantastisk historik som är ett klassiskt "lägg i byrålådan" case. De har en betydande del av sina intäkter ifrån Kina
(dryga tiondelen) och vad händer då om Kinas tillväxt fortsätter att sakta in? Kanske inte ett jättestort problem kan tyckas men det är här resonemanget
"jag är långsiktig" leder till att folk köper stabila bolag till hutlösa priser. För bara ett halvår sedan så köpte folk
Atlas Copco för nästan 300:- till ett P/E på 30(!!). Det är här som jag känner att det är inflation i folk som är långsiktiga och är helt säkra på att bara för att de köper stora stabila bolag så kommer de vara miljonärer om några år. Jag känner likadant när man ser folk köpa exempelvis
Johnson & Johnson på nuvarande nivåer ($110-$115) helt övertygande om att detta är ett bra köp om några år. Varför i satan köper man ett bolag på all time high nivåer och sedan förväntar sig att detta kommer vara en bra affär? Är det något jag missat som väljer att avvakta på nuvarande nivåer eller vad är det som händer?
Jag är inte rädd för att "missa tåget" men är det på de här nivåerna som börsen kommer handlas framöver? Folk har mycket pengar, det är billigt att låna. Är det då rimligt att anta att gemene man kommer acceptera ett dyrare pris på börsen? Känns som en bubbla i att investera i stora stabila utdelande bolag tycker jag! Men vad fan vet jag egentligen? :)
Är folk i en förnekelsefas där ingen tror på nedgång eller maskerar sin rädsla för nedgång med resonemanget "blir det billigare så köper jag bara mer" och tror att det psykologiska inte alls kommer vara några problem eller är det bara för att man med sociala medier enklare kommer i kontakt med likasinnade som det känns som att det råder inflation på oss småsparare?
Detta blev ett otroligt spretigt inlägg men jag känner en oro över alla dessa investerare som köper till, vad jag anser vara, alldeles för dyra priser och tror att de kommer lyckas bara för de köper stora stabila bolag. Det känns skrämmande och jag vet inte vad jag skall dra för slutsatser alls av det. Ska man fortsätta invänta en större nedgång eller ska man helt enkelt alltid ligga fullinvesterad? Hur känner folk där ute. Är ni inte oroade över hur lättsamt alla tar investeringar på börsen för tillfälet?
